Jag har en liten "situation" som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det gäller en av våra grannar och eftersom jag aldrig bott i hus tidigare, så vet jag inte riktigt vad som är ok och vad som kan få vår granne att låta hennes hund bajsa på vår gräsmatta. Eller förresten, jag har bott i ett hus i större delen av mitt liv, men på vår gård uppe i Norrland där man fick promenera några minuter för att komma till nästa hus var just ämnet grannar inte något större problem.
Egentligen är det kanske inte ett specifikt grannproblem, mer ett barnproblem. Nåväl.
Till vänster om oss bor en pojke i åttaårs-åldern. Han får spela obegränsat (vad det verkar) med våldsamma video/tv-spel, (eller gameboy heter det kanske, men ni förstår). Han avskyr Erik. Han och Max (och Erik) vill vara tillsammans jämt jämt jämt, två sekunder efter skolan, varenda j-a dag, sticker hans huvud upp över staketet och han ropar "Maaaax, wanna come over?"
Så. Där har ni mitt problem. För jag vill inte att mina barn ska komma hem från skolan och parkera sig framför tv:n/datorn, de får knappt se på tv under veckorna. Någon film en kväll möjligtvis. Jag vill dessutom inte att Erik ska lämnas utanför: det är bara ett år emellan honom och Max, de bråkar och leker med samma intensitet och det ska de fortsätta med. Alltså, inte så att de alltid alltid måste leka tillsammans och inte få ha egna kompisar, men sådär till vardags, ja ni förstår vad jag menar.
De vill inte leka hos oss för det är "inge kul" (vilket jag kan förstå att det inte var till en början eftersom vårt hus har varit en enda byggarbetsplats, men nu är det faktiskt som vilket normalt hus som helst, varken roligare eller tråkigare) och vill alltid gå över till E.
Nu har jag börjat säga nej. Inte alltid, men ganska ofta. Jag säger till E att han får gärna får komma hit och leka och det gör han ytterst motvilligt. Det löser väl tv-spelsproblemet till en del, men det löser inte problemet med att Erik behandlas som en pestsmittad av denne unge. Han pratar inte ens med honom, pratar om honom med Max och kallar honom inte vid namn, kallar honom "your brother": Why does your brother have to come over all the time too?"
Max är lite kluven, men tycker samtidigt att denne nye coole kompis är coolare än lillbrorsan och ser inte riktigt vad som händer. Dessutom är han bara sex så man kanske inte kan förvänta sig alltför mycket av honom. Dessutom är deras uteslutande av Erik ofta ganska subtilt: han får vara med och leka men de delar liksom upp sig och det blir Max och E mot Erik och det gör Erik alldeles galen av ilska och bedrövelse.
Prata med dem? Yes, det har vi försökt med. Pratat om att leka tillsammans. I fredags sa jag till E att om han inte lägger av nu så får han gå hem. Till Max säger vi att han måste se om Erik, se till att han får vara med och Max nickar och håller med, men se ovan.
Prata med mamman? Hm, ja, det har vi också försökt lite grann. Hon är av den åsikten att det är väl inte så konstigt att de "stora pojkarna" vill leka själva, utan småbrorsor. Jag avskyr denna kvinna och vill helst be henne dra åt h-vete.
Om det fortsätter vill jag göra så här: Tala om för E:s mamma att mina barn inte får sitta vid datorn och tv särskilt mycket alls. I all synnerhet får de inte spela våldsamma spel och om det är vad E vill göra så kan mina pojkar inte vara där. Tala om för E:s mamma att om E inte kan acceptera både Max och Erik så är han nog helt enkelt lite för stor för att leka med mina barn.
Blir det hundbajs på gräsmattan nu?
]]>
Att jobba hemifrån är underbart på alla sätt och vis. Vanligtvis är det det vill säga, men inte idag. Koncentrationsförmågan är under isen; det pågår häckklippning och lövblåsning här utanför och hela morgonen har jag dessutom krigat med en ekorre som tror att den äger våra fruktträd och som äter upp fågelmaten. Jag har försökt jaga bort den, men den bara låter ilsket och viftar mycket hotfullt med svansen. Flyttar sig inte ur fläcken, bara stirrar rakt på mig. Jag prövade att kasta en grapefrukt på den. Ingen reaktion. En till. Nada. En skiftnyckel. Ingen reaktion nu heller och skiftnyckeln åkte iväg över verandorna och längst ner i det ogenomträngliga buskagen som också hör till vår tomt, men som mest är att betrakta som vildmark för tillfället. Mitt straff för att över huvud taget kommit på tanken att kasta en skiftnyckel på ett djur. Skäms! Sedan blev jag hungrig och så har jag hängt lite tvätt. Nu ska jag hämta Erik och gå till tandläkaren. Så var den arbetsdagen slut.
