L. A. Life

Roligare än allting annat just nu, så roligt så att jag blir lika glad när jag tänker på det som när jag tänker på att vi har köpt ett hus, är att jag har skrivit en artikel.

Det är ingen märkvärdig aritkel alls; den kommer inte att publiceras i någon etablerad tidning, jag får ingenting betalt och den handlar helt anspråkslöst om ett besök som SWEA (organisation för svenska kvinnor bosatta utomlands) gjorde på UCLA Medical Center.

Men ändå. 

Jag gick på det där studiebesöket. Lyssnade på föreläsningar. Fick en visning av sjukhuset. Sedan gick jag hem och skrev ihop en artikel om alltihop, in i nyhetsbrevet med det och idag går det ut till medlemmarna. 

Det är inte det att jag inte har skrivit någonting tidigare, jag har skrivit massor: jag har skrivit dagbok i hela mitt liv, jag har skrivit fler pm än jag vill komma ihåg, jag har skrivit en avhandling och jag har fått ihop ganska många blogginlägg de senaste tre åren.

Men det här är annorlunda. Jag tänker på den där artikeln och blir alldeles lycklig. Den får mig att känna mig...ja faktiskt nästan som en journalist. Som ett embryo till en journalist. Eller som ett embryo till en skribent eller vad man nu ska kalla det, jag kan inte använda de där titlarna, det känns så förmätet. "Writer" kanske, det ordet tycker jag om. En som skriver helt enkelt, inget konstigt alls med det.

Mitt hus och min artikel. Mina två älsklingar just nu.