Med hus kommer grannar
Jag har en liten "situation" som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det gäller en av våra grannar och eftersom jag aldrig bott i hus tidigare, så vet jag inte riktigt vad som är ok och vad som kan få vår granne att låta hennes hund bajsa på vår gräsmatta. Eller förresten, jag har bott i ett hus i större delen av mitt liv, men på vår gård uppe i Norrland där man fick promenera några minuter för att komma till nästa hus var just ämnet grannar inte något större problem.
Egentligen är det kanske inte ett specifikt grannproblem, mer ett barnproblem. Nåväl.
Till vänster om oss bor en pojke i åttaårs-åldern. Han får spela obegränsat (vad det verkar) med våldsamma video/tv-spel, (eller gameboy heter det kanske, men ni förstår). Han avskyr Erik. Han och Max (och Erik) vill vara tillsammans jämt jämt jämt, två sekunder efter skolan, varenda j-a dag, sticker hans huvud upp över staketet och han ropar "Maaaax, wanna come over?"
Så. Där har ni mitt problem. För jag vill inte att mina barn ska komma hem från skolan och parkera sig framför tv:n/datorn, de får knappt se på tv under veckorna. Någon film en kväll möjligtvis. Jag vill dessutom inte att Erik ska lämnas utanför: det är bara ett år emellan honom och Max, de bråkar och leker med samma intensitet och det ska de fortsätta med. Alltså, inte så att de alltid alltid måste leka tillsammans och inte få ha egna kompisar, men sådär till vardags, ja ni förstår vad jag menar.
De vill inte leka hos oss för det är "inge kul" (vilket jag kan förstå att det inte var till en början eftersom vårt hus har varit en enda byggarbetsplats, men nu är det faktiskt som vilket normalt hus som helst, varken roligare eller tråkigare) och vill alltid gå över till E.
Nu har jag börjat säga nej. Inte alltid, men ganska ofta. Jag säger till E att han får gärna får komma hit och leka och det gör han ytterst motvilligt. Det löser väl tv-spelsproblemet till en del, men det löser inte problemet med att Erik behandlas som en pestsmittad av denne unge. Han pratar inte ens med honom, pratar om honom med Max och kallar honom inte vid namn, kallar honom "your brother": Why does your brother have to come over all the time too?"
Max är lite kluven, men tycker samtidigt att denne nye coole kompis är coolare än lillbrorsan och ser inte riktigt vad som händer. Dessutom är han bara sex så man kanske inte kan förvänta sig alltför mycket av honom. Dessutom är deras uteslutande av Erik ofta ganska subtilt: han får vara med och leka men de delar liksom upp sig och det blir Max och E mot Erik och det gör Erik alldeles galen av ilska och bedrövelse.
Prata med dem? Yes, det har vi försökt med. Pratat om att leka tillsammans. I fredags sa jag till E att om han inte lägger av nu så får han gå hem. Till Max säger vi att han måste se om Erik, se till att han får vara med och Max nickar och håller med, men se ovan.
Prata med mamman? Hm, ja, det har vi också försökt lite grann. Hon är av den åsikten att det är väl inte så konstigt att de "stora pojkarna" vill leka själva, utan småbrorsor. Jag avskyr denna kvinna och vill helst be henne dra åt h-vete.
Om det fortsätter vill jag göra så här: Tala om för E:s mamma att mina barn inte får sitta vid datorn och tv särskilt mycket alls. I all synnerhet får de inte spela våldsamma spel och om det är vad E vill göra så kan mina pojkar inte vara där. Tala om för E:s mamma att om E inte kan acceptera både Max och Erik så är han nog helt enkelt lite för stor för att leka med mina barn.
Blir det hundbajs på gräsmattan nu?
Ing
8 Comments
Reader Comments (8)
Min dotter hade en kompis som hade en lillasyster som var exakt ett år yngre och jag måste erkänna att jag tyckte det var jobbigt att hon alltid skulle vara med, Mamman kom alltid dragande med henne hem till oss. Till saken hör att min dotter och hennes äldsta dotter var kompisar och tyckte det var jobbigt att hon var med jämt. Visst ska alla tre kunna leka ihop, men låt det bli ett måste i ditt hus. Erik kommer nog snart hitta en egen kompis. Men, jag förstår verkligen dilemmat! Man vill ju självklart inte se sitt ena barn vara utanför.
Du får ursäkta för det långa inläggt, uppdatera gärna.
Min dotter måste jämnt hänga med på äldre sonens playdates och i början hade jag så mkt dåligt samvete å hennes vägnar men på sistone har jag haft dåligt samvete å sonens vägnar. För när dottern är med innebär det att jag tjatar mkt mer på honom att ta hänsyn till henne osv osv. Och han måste också få leka lite själviskt.... Hur mkt än dottern avgudar honom och vill vara med.
Vad gäller TV spel. Min son är 5 och vi har ej riktigt det problemet än men vi har TV tittandes problem (om man skall ha playdate VARFÖR tittar de då på TV, bör de ej leka???) och gevär-pistoler-vapen problemet. Min son får ej leka med låtsas vapen etc hemma. Det senare problemet har jag valt att låta vara. Han vet varför vi ej leker med gevär och att alla har olika regler hemma så jag känner att han får leka med dem hos ngn annan -- för det är ej så mkt tid det handlar om. TV: jag har liksom hintat i samtal med mammor om att mina barn tittar mkt lite på TV och om de gör det under veckan så är det bara efter hela nattnings rutinen. De flesta känner då att de måste låtasas att de gör samma sak med sina barn vilket jag alltid tycker är lite småkul. Faktum är att de ggr mina barn sett på TV under playdates så har det varit när en nanny vaktat dem. Det har oftast inte varit FÖR stort av ett problem men jag känner att i två fall har det hänt för många ggr att jag nog måste säga ngt snart. Det är svårt... TV spel och TV tittandes -- föräldrar blir så jäkla defensiva vad gäller detta.
Och lite så kan jag tycka att det är. Men vad vet jag. Jag hejar på dig, i alla fall, det gör jag.
Louise, vad skönt att höra att det kanske inte är så ovanligt, jag blir lite lessen i hjärtat när Max glömmer bort lillbrorsan, men det är väl så det är. Håller med - varför ska man ha playdates framför tv:n, tv:n sparar man till lördag morgon så att man får sova någon enda gång :-)
Anna, man kan väl ha åsikter om barn fast man inte har några egna! Och du har rätt, jag måste ta ett snack med mamman.
Lotta, du är snäll du som hejar på mig!
Jag hoppas att det löser sig till det bästa.
Hälsningar från CT
När det gäller vår bi-granne har vi haft en ytterst försiktig attityd hittills (vilket bl a lett till att vi fick en flaska god honung i går kväll). När det gällde hund-grannen slutade det med att jag skrek något otryckbart över staketet - och sedan pratade vi aldrig med varann igen. Som tur är har de flyttat...
Lycka till!
Peter, om det är grannar med bin så ska man nog ta det väldigt försiktigt. Blir man osams med dem så kan det ju bli rena terrorn :-) Samma granne har förresten hundar som skällde som galningar första dagarna. Erik skrek "SHUT UP" åt dem med jämna mellanrum till en början, vilket var lite pinsamt men nu har de tystnat. Ibland måste man kanske ta i...