L. A. Life

Nu så! Nu sitter jag precis där jag tänkte mig att jag skulle sitta med min dator, vid köksbordet och med utsikt över vår veranda och våra träd. Jag hade nog föreställt mig att det skulle vara soligt också och att dörrarna skulle stå på vid gavel, men som ni ser i det övre högra hörnet så är det molnigt och eventuellt börjar det regna snart. Vädret här vid kusten är inte alls likadant som vädret två mil inåt landet. Det är kyligt, för att inte säga kallt, på kvällar och morgnar och det är inte lika soligt. Vi måste köpa varmare kläder helt enkelt, inte direkt svensk-vinter-kläder, men varma jackor i alla fall. Kanske en och annan mössa till och med. Underbart!!!

Som ni ser så är verandan fortfarande en byggarbetsplats, men nu är vi snart färdiga och pojkarna ska få flytta in i sitt fina lila-vita-silvriga rum (den initierade tänker genast, "aha, det är ju LA Kings färger det. Coolt.") och vi ska börja få ordning därute. Längst till vänster, i mitten bakom det stora plastschabraket, ser man embryot till min lilla trädgård: sex små tomatplantor som ska ge frukt om 75 dagar. Har man lovat mig. Så småningom ska vi ha en liten "stadsträdgård", Erik vill att vi ska odla vattenmeloner och någon sa till mig att man kan till och med ha höns, men jag vet inte jag. Kanske en vattenmelon eller två, men hönorna skulle nog inte uppskatta vår träveranda och dessutom skulle de omedelbart bli uppätna av coyotes.

När ni tittar på bilden kanske ni, precis som jag gjorde när jag såg dem första gången, tänker "åh, vilka fina balkongdörrar." Och det är de förvisso, men i praktiken är de helt värdelösa. Vi bor ju granne med en canyon och med den kommer en canyons djurliv och när man öppnar dessa dörrar på vid gavel (och det vill man gärna göra på dagarna när det är varmt) så bjuder man in varenda liten varelse som bor i denna canyon till sitt kök. Vad man behöver är en sån där ful, men mycket praktisk skjutdörr med tillhörande nätdörr så att man får luften men inte djurlivet. Hej så länge!